I början av filmhistorien bestod redigeringsprocessen främst av att klippa och flytta om filmrullar, en metod som brukar kallas "cutting and sticking". Filmskapare skarvade manuellt ihop bitar av film för att skapa nya tagningar, en noggrann process som krävde precision och kreativitet. Den här manuella tekniken lade grunden för utvecklingen av mer sofistikerade redigeringsmetoder. En av de första anmärkningsvärda användningarna av filmklippning var i Edwin S. Porters "The Great Train Robbery" (1903), som använde detaljerad berättelse och avancerade redigeringstekniker för sin tid. Den här filmen innebar ett stort steg framåt i fråga om berättelsens komplexitet och redigeringens sofistikerade utformning och visade på filmklippningens potential att förbättra berättandet. I takt med att filmindustrin utvecklades, utvecklades också den teknik som användes vid redigering. I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet experimenterade pionjärer som Georges Méliès med klippning och skarvning för att skapa specialeffekter och sömlösa övergångar. Méliès arbete i "En resa till månen" (1902) innehöll tidiga redigeringstekniker som jump cuts och crossfades, som fortfarande är grundläggande för filmredigering idag. Uppfinningen av filmkameror och de första offentliga filmvisningarna i slutet av 1800-talet av personer som bröderna Lumière och Thomas Edison satte ytterligare fart på utvecklingen av filmklippningstekniker. De tidiga filmerna var enkla men ändå banbrytande och skildrade ofta vardagliga scener som fängslade publiken med det nya i rörliga bilder. Under den här eran använde redigerarna enkla verktyg som saxar och lim för att manuellt klippa och sammanfoga filmremsor. Trots avsaknaden av digitala hjälpmedel lade dessa tidiga klippare en viktig grund för berättandet i film och använde tekniker som parallellklippning för att bygga upp spänning och narrativ komplexitet. I takt med att filmtekniken utvecklades ledde efterfrågan på effektivare och mer exakta klippmetoder till att filmklippningsmaskiner utvecklades. Dessa maskiner hade olika tekniska finesser, t.ex. fastspänningsanordningar, kullagrade vagnar och skärknivar med flera användningsområden, som var utformade för att förbättra precisionen och effektiviteten i redigeringsprocessen. Idag har digital redigering till stor del ersatt manuell filmklippning, vilket gör att redigerarna enkelt kan klippa mellan tagningar genom att dra och släppa klipp i en tidslinje. Denna digitala revolution har avsevärt effektiviserat redigeringsprocessen och gjort den mer lättillgänglig och mindre arbetsintensiv, samtidigt som den kreativa potential som pionjärerna inom filmklippning såg framför sig har bibehållits.